Jag fick låna min pojkväns inte allt för gamla iPhone 4 när han reste iväg till Argentina för att hälsa på sin släkt. Han tyckte nog att det var dags för mig att ta ett steg ut i den nya teknikens värld och det passade ju perfekt eftersom att han ändå inte hade behov av sin telefon i Argentina då kostnaden för användandet av alla de high tech områden ändå skulle urarta, så vi bytte telefon med varandra. Jag vet inte riktigt hur eller exakt när detta förskräckliga hände, men någon gång under en utekväll med jobbet lyckades jag visst knäcka hans iPhone 4 skärm En stor repa längst mitten av skärmen gjorde det omöjligt att göra annat än att ringa med den. Inte ens sms kunde jag helt säkert få ihop och jag valde att låta bli för att inte av misstag råka skicka iväg meddelanden med skamliga förslag eller andra kryptiska meddelanden. Jag hade enormt dåligt samvete att jag så oförsiktigt skadat hans iPhone 4 skärm på den telefon han gillade så mycket, så jag bestämde mig för att försöka hinna få den lagad innan han kom tillbaka. På det sättet behövde han heller inte få redan på vad som hänt hans iPhone 4 skärm eller min oförsiktighet för den delen.
Jag började ringa runt till mina mer tekniskt begåvade vänner för att se efter om man på något vis kunde få en iPhone 4 skärm lagad utan att behöva rota fram hans försäkring, som jag inte hade någon aning om var den kunde tänkas gömma sig. Jag misstänkte också att jag med största sannolikhet inte hade någon som helst nytta av den heller eftersom att jag inte var ägare till mobilen, vilket de troligtvis skulle upptäcka om jag visade upp hans påskrift. Nej, jag såg inte direkt ut som Antonio, så det skulle få bli att betala kontant och utan försäkring. En vän tipsade om en butik som tog in telefoner för lagning och trodde att de utan problem kunde fixa även denna iPhone 4 skärm utan några större problem. Jag kontaktade dem genast och kom på eftermiddagen in med den trasiga telefonen. Ni får en vecka på er, jag betalar kontant, förklarade jag. De granskade mig på ett undrande sätt men vi skakade hand på det. Exakt en vecka senare, samma dag som Antonio skulle landa i Stockholm, gick jag in till butiken för att hämta telefonen. De hade lyckats, den iPhone 4 skärm jag förstört speglade min förvånade blick i min hand. Telefonen var fulländad, inte ett enda bevis på min oförsiktighet fanns kvar på den iPhone 4 skärm som jag glatt tittade på en sista gång innan planet landade på Arlanda.
